Under åren 1907-27, då Albert Lilienberg var stadsingenjör i Göteborg, infördes en ny typ av stadsplan, som var mer oregelbunden och anpassad till terrängen. År 1911 fastställdes en medeltidsinpirerad stadsplan för hela Bagaregården som blev internationellt uppmärksammad på en stadsplaneutställning. Gatustrukturen har de för Lilienberg så karakteristiska lätt krökta gatorna och små platsbildningar såsom Uddevallaplatsen, Gustavsplatsen och Viloplatsen. Platserna och gatorna är trädplanterade. De planerades av Lilienberg, som förespråkade “gatans konst”, och även detaljerna i stadsmiljön som nyttobyggnader, lyktstolpar, broräcken med mera, fick stor uppmärksamhet.^[16] Planen utformades enligt dåtidens ideal med gator som följer terrängen samt oregelbundna kvarter, Lilienberg utvecklade den österrikiske arkitekten Camillo Sittes idéer. Den västra delen av Bagaregården byggdes ut med landshövdingehus och villor åren 1914–30, och på sluttningen mot Härlandavägen tillkom “Vidkärrs trädgårdsstad” samt några landshövdingehus vilka var HSB:s första i Göteborg. Lilienbergs plan för de östra delarna fullföljdes däremot inte, utan istället upprättades en ny stadsplan 1942 och området som numera kallas Strömmensberg bebyggdes med lamellhus och punkthus 1944–58. Västra Bagaregården ingår i kommunens “Bevaringsprogram 1975”, med bebyggelsen väster om Stockholmsgatan, samt “Värdefulla miljöer 1985”, bebyggelsen väster om Stockholmsgatan samt kvarteret 14 Hökensås. Dessutom “Skydd enligt NRL 2 kapitlet Riksintresse“, hela området.^[17][18]